från vaggan till graven..<3
Jennifer min älskade vän. Jag ska skriva vår vänskap i en kort veriation. Jag lilla blondinen Elin föddes den 22 mars 1993. Då föddes det en till flicka, Jennifer Lindström. Dom kom hem. vi bodde två gator i från varandra. Jag växte upp blev ungefär fyra år. Hade en vän som bodde granne med dig, Alva. Alva och jag lekte en dag när du kom fram och fråga om du fick vara med. Självklart fick du de. Sen var det en dag då Alva inte kunde vara med. Då vi båda blygisar började leka själva. Vi hade det sjukt kul. Och vi skapade många minnen tillsammans. Jag kommer ihåg alla minnen som om det vore igår vi lekte liksom...
Jag kommer ihåg att vi alltid gick i din frys och åt frysta jordgubbar. När din mamma ropa och fråga vad vi gjorde och snabbt sa vi som alla andra barn säger när dom gör saker man inte får vi gör ingenting. Jessica din mamma ropa igen. Ni får inte äta jordgubbarna i frysen bara. mhihih vi va så busiga och jag saknar det.
Sen kommer jag ihåg när man gjorde något som vi inte fick och din pappa Tomas alltid cyklade efter och ropade att vi skulle stanna. Han cyklade väldigt fort och vi sprang för livet haha!
Jag kommer oxå ihåg när vi skulle göra våran krydd gryta och vi typ fick panik när vi hörde att din mamma va på väg hem vi ville inte att hon skulle känna lukten... så vi vädrade öppnade alla fönster och dörrar. haha
Sen kom den där jävla skit jävle helvettes fitt äckel dagen.. jag cyklade hem från träningen... mötte ambulanser och en lik bil.. jag fatta ingenting och forsatte cykla ... utanför min träningshall stod tåget fel och jag fattade att det var en tåg olycka... jag började cykla hem ville inte se något alls...
ligger i sängen hemma klockan va på natten och elin älskling smsar mig... har du hört gumman sa hon.. jag som inte hört något fråga vad hon mena... Jennifer har tagit livet av sig... och jag kastar telefonen i väggen börjar gråta.. eller nej gråta är ett för snällt ord.. jag springer upp för trappan lägger mig på golvet i mamma och pappas rum och skriker skriker och gråter... dom förstod inget... efter att dom fått lugna ner mig... så kunde jag prata något ord... jag va så jävla förstörd... jag faatta ingenting sa bara jag har ingen bästis längre.. jennifer hoppa framför tåget... faaaan gumman säg att det inte e sant sitter jag här utan dig idag? jag saknar ju dig som tusan och jag vet inte vart jag ska ta ivägen...
Din begravning va den finaste jag varit på och sätt... så sjukt vacker, men fan en av dom jobbigaste sakerna i mitt liv va den oxå, jag önskar verkligen inte att det var du som låg där...
Nu så går jag till din grav ganska ofta... Du e värd att ha det fint där... du är fan absolut den bästa och du är min hjälte, min ängel mitt liv mitt allt och
Att förlora en bästavän är fan heller då inte lätt.. det är så sjukt jobbigt och man mår verkligen pisst... man känner inge lust till något längre utan lever bara på hoppet, hoppet om att få träffa dig när jag kommer till nangiala! <3
jennifer min allra finaste ängel, hoppas du vet att du var den bästa på denna jord.
PS. You will always be my hero // Elin
Jag kommer ihåg att vi alltid gick i din frys och åt frysta jordgubbar. När din mamma ropa och fråga vad vi gjorde och snabbt sa vi som alla andra barn säger när dom gör saker man inte får vi gör ingenting. Jessica din mamma ropa igen. Ni får inte äta jordgubbarna i frysen bara. mhihih vi va så busiga och jag saknar det.
Sen kommer jag ihåg när man gjorde något som vi inte fick och din pappa Tomas alltid cyklade efter och ropade att vi skulle stanna. Han cyklade väldigt fort och vi sprang för livet haha!
Jag kommer oxå ihåg när vi skulle göra våran krydd gryta och vi typ fick panik när vi hörde att din mamma va på väg hem vi ville inte att hon skulle känna lukten... så vi vädrade öppnade alla fönster och dörrar. haha
Sen kom den där jävla skit jävle helvettes fitt äckel dagen.. jag cyklade hem från träningen... mötte ambulanser och en lik bil.. jag fatta ingenting och forsatte cykla ... utanför min träningshall stod tåget fel och jag fattade att det var en tåg olycka... jag började cykla hem ville inte se något alls...
ligger i sängen hemma klockan va på natten och elin älskling smsar mig... har du hört gumman sa hon.. jag som inte hört något fråga vad hon mena... Jennifer har tagit livet av sig... och jag kastar telefonen i väggen börjar gråta.. eller nej gråta är ett för snällt ord.. jag springer upp för trappan lägger mig på golvet i mamma och pappas rum och skriker skriker och gråter... dom förstod inget... efter att dom fått lugna ner mig... så kunde jag prata något ord... jag va så jävla förstörd... jag faatta ingenting sa bara jag har ingen bästis längre.. jennifer hoppa framför tåget... faaaan gumman säg att det inte e sant sitter jag här utan dig idag? jag saknar ju dig som tusan och jag vet inte vart jag ska ta ivägen...
Din begravning va den finaste jag varit på och sätt... så sjukt vacker, men fan en av dom jobbigaste sakerna i mitt liv va den oxå, jag önskar verkligen inte att det var du som låg där...
Nu så går jag till din grav ganska ofta... Du e värd att ha det fint där... du är fan absolut den bästa och du är min hjälte, min ängel mitt liv mitt allt och
Att förlora en bästavän är fan heller då inte lätt.. det är så sjukt jobbigt och man mår verkligen pisst... man känner inge lust till något längre utan lever bara på hoppet, hoppet om att få träffa dig när jag kommer till nangiala! <3
jennifer min allra finaste ängel, hoppas du vet att du var den bästa på denna jord.
PS. You will always be my hero // Elin
Kommentarer
Trackback
